Haha!

Alltså, så här är det.
Här tänker jag vara hur mycket emo jag bara vill vara. Jag behöver det. För att på något sätt komma tillbaka till att vara mitt normala jag så måste jag också få vara lite emo.

Det här har varit den värsta tiden i hela mitt liv. Jag har varit så himla trasig, eller det är jag fortfarande. Men jag orkar inte bara gå här och vänta. Det där tålamodet du pratade om, det äger inte jag! Tålamod är inte min starka sida. Jag vet inte riktigt vad som håller på att hända. Men det är så fruktansvärt att bara sitta här och inte kunna göra någonting åt saken. För allt du behöver är "tid".

Det värsta är nog att du har all makt. Jag sitter här som ett hjälplöst sär. Jag kan inte göra någonting. Dessutom skulle jag nog inte tveka länge om du sa att du vill ha mig tillbaka.

Och jag vill att du ska veta förresten, att du hade fel i fredagskväll. Jag var inte alls sur för att jag inte fick träffa dig. Jag var väldigt besviken för att du faktiskt ljög för mig, om en sådan liten sak. Det var därför.

Jag hatar att jag älskar dig så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0